Börjat sommarlovet med två veckor på Island. Denna underbara, magiska, karga, dramatiska ö ute i Atlanten. Detta var min femte resa hit och jag blev inte heller denna gång besviken. Att resa till Island redan före midsommar är det samma som att åka före den stora turistsäsongen startar. Gott om plats överallt och härlig vår/ försommar, kallt och blåsigt är det när man än åker... Maj, juni har i år varit mycket kall och torr vilket gjort att våren var försenad. Vi upplevde lövsprickning och att fjällhedarna började grönska under dessa två veckor. Kanske årets tema blev att följa våren med start i Andalusien i februari...
Några veckor innan avresan satte vulkanen Grimsvötn igång att spruta aska vilket lite oroade oss men samtidigt som geologi och biologiintresserad jättespännande. Vulkanen lugnade snabbt ned sig men vi såg spåren. På södra delen av ön låg ett lager av mycket finkornig svart aska. Eftersom våren varit så sen såg vi spirande blad och grönska som tog sig ogenom asklagret. Om några veckor kommer inte mycket att märkas eftersom askan täcks av grönska på många ställen.
Vill man titta på växter på Island måste man vara beredd att böja sig. Vulkaniska material och kallt klimat inbjuder inte till några frodigare växter. Fjällglim, fjällsippa, trift, krypljung, bräsmor... Vårblommor här.
Det finns några undantag från de krypande växterna:
Kvanne som frodas och som av tradition används till att bla krydda brännvinet Svarta döden med, men som också kan ätas som grönsak.
Maskrosor som klarar sig överallt och lyckas se frodiga ut.
Alaskalupin som man sått in för att minska erosionen på fjällsluttningar och längs vägarna. Nu före midsommar är den på toppen av sin blomning. Stora vajande fält av lysande blå blommor vacker men idag mer och mer omdiskuterad eftersom den tränger bort den naturliga lågvuxna floran. Här får man ibland bara välja mellan pest eller kolera.. Erosion eller utkonkurerad naturlig växtlighet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar